Karin Efraim är en kreativ själ vars skapande har följt henne genom livet, från graffiti och musik i unga år till att idag vara författare och illustratör. Hon arbetar främst med tusch och fineliners, ofta kombinerat med akryl, och hennes konst kännetecknas av kontraster mellan mörker och ljus, det sockersöta och det brutala. Inspirationen kommer från ett virrvarr av intryck och undermedvetna känslor, vilket ger hennes verk en personlig och rå ärlighet.
Intervju med Karin Efraim
Kan du berätta lite om dig själv och din bakgrund som författare och illustratör?
Jag har alltid varit en skapande person. Det är aldrig något som jag har valt utan skapandet har genomgående följt mig genom livet. När jag var tonåring målade jag graffiti och höll på med musik. Jag spelade i flera punkband och hiphopband. Det gick ganska bra för några av banden och vi spelade mycket fram tills att jag var ca 25 och fick barn. Då kunde jag varken turnera eller vara ute och spela på helgerna så då bytte jag ut den kreativiteten jag tidigare fått utlopp för genom musiken i tecknande och målande. Sedan dess har det blivit min uttrycksform och jag kan nu i perioder försörja mig på det och mitt skrivande. Skrivandet föddes ur bildskapandet och jag har hittills släppt fem böcker och det kommer ut två nya nästa år. Jag känner mig verkligen fånig när jag säger det men skapandet är livsviktigt för mig. I perioder har jag arbetat emot det och det blir aldrig bra.
"Jag tror att vissa bilder kommer från det undermedvetna, såsom drömmar och dolda känslor som man inte visste fanns innan."
Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?
Jag går upp på morgonen, äter frukost och dricker kaffe på stående fot i köket, klär knappt på mig, sedan sitter jag och arbetar hela dagen i min ateljé som sitter ihop med huset. Vi bor i en gammal kyrka/missionshus så det är stora ytor och stort ljusinsläpp. Just nu arbetar jag med en ny bok så jag skriver och gör bilder om vartannat och tjatar fram och tillbaka med mitt förlag angående sättning av en annan bok som snart är helt färdig för tryck. Jag tappar ofta bort tid och rum och ställer klockan när det är dags att hämta på skola och fritids.
Finns det några speciella tekniker eller verktyg du föredrar när du skapar?
Jag målade i akryl när jag började måla, sedan har jag nästan helt gått över till tusch och fineliners. Ibland mixar jag akryl med tusch och fineliners. Jag målar även en del på muggar och keramik.
Var finner du din inspiration?
Jag får inte inspiration från någon särskild konstnär, det är ett virrvarr av intryck som får sitt utlopp på papper. Ibland ser jag mig själv lite som en skrivare som skriver ut allt som rör sig inne i mitt huvud. Det är på något vis skönt att få det konkret, svart på vitt. Det är aldrig svårt att komma igång eftersom det finns att ta av. Jag tror även att vissa bilder kommer från det undermedvetna, såsom drömmar och dolda känslor som man inte visste fanns innan. Jag vet aldrig var jag befinner mig när jag arbetar men kan se nästan exakt från vilken tidpunkt jag skapade olika verk, vilken fas jag var i och vad jag hade för känslor och mående.
Vad lyssnar du på när du skapar?
Jag lyssnar på poddar, ljudböcker (precis börjat med det), radio (men får sådan ångest över världsläget) eller musik.
Vilken är din favoritillustratör? Varför?
Oj vad svårt! Jag tror inte jag har något favoritillustratör. Men jag har många jag tycker är duktiga. I nästan alla intervjuer blir jag sammankopplad med Hans Arnold. Så jag vet inte kanske kommer viss inspiration därifrån fast jag inte visste det själv. Jag gillar även Robert Hurulas konst men det är nog för att jag även gillar musiken och kan känna igen mig mycket hos honom på många vis. Jag tror det ofta handlar om en helhet för mig, vad jag gillar och inte. Känslan är även väldigt direkt i vad jag fastnar för om jag inte har någon kontext. Vissa saker går liksom rakt in i mig och det jag inte fastnar för ger jag inte en enda chans.
Hur skulle du beskriva din egen konstnärliga stil?
En bildvärld full av kontraster. En del skulle säga att jag har ett mörkt bildspråk men jag håller inte med. Jag jobbar absolut mycket med mörker men även med ljus. Jag gillar även kontraster mellan det gulliga sockersöta och det brutala och ärliga. Därför har jag mycket fina bilder med svordomar på etc. Många kan nog vara lite mörkt ironiska med. De säger nog mer om mig som person än vad jag vill erkänna.
Har du någon favorit bland dina posters, i så fall vilken och varför?
Jag gillar alltid det senaste jag har gjort men det handlar nog mest om att jag själv är sjukt trött på det äldre. Men jag märker ju att de saker som är lite äldre ofta säljer lika bra i vissa fall som det nya. Just nu gillar jag nog tigrarna och djurporträtten mest. Jag gillar de som jag har blandat akryl och fineliners mest tror jag. Jag gillar även de tre bergen. De som tillsammans bildar en bild av en bergskedja med blodmånen i mitten.
Du skriver och illustrerar även böcker. Finns det några särskilda teman som du ofta återkommer till?
Jag skulle säga att NATTEN är definitivt ett tema. Det återkommer ständigt. Då den rent konkreta natten som inträffar varje dygn men även natten inom oss. Det mörker som vi alla bär på. Den värld och det mikrokosmos som finns inom varje enskild person. De berättelser vi alla bär på i form av drömmar, tankar och känslor. Ett annat tema är PSYKET, men även DJUR. Gärna djur i natten, ett exempel på det är min bok SOVDJUREN. Den utforskar hur olika djur sover och lever sina liv just på natten. Jag har ju även två novellsamlingar för vuxna som utforskar psyket och vårat naturliga berättande i form av drömmar och psykoser. Där har jag intervjuat personer som har erfarenhet av hemska mardrömmar och psykoser och gjort små fina sagor om de med illustrationer till.
Vilka råd skulle du ge till unga kreatörer som vill fördjupa sig i sitt skapande?
Bara hålla på. Har du det i dig så har du. Det är bara att hålla på tills du hittar din grej och din speciella stil. Om drivet finns där finns ingen annan väg.
KARINS BESTSELLER