Simon Hjortek, fotograf med rötter i Dalarna, skapar drömska bilder som väcker betraktarens fantasi och nyfikenhet. Med noggrant utvald rekvisita och en avskalad stil ofta med surrealistiska inslag, bjuder Simons fotografier in till en värld som lockar till upptäcktsfärd och väcker frågor – bilderna tycks vilja berätta något som bara väntar på att bli utforskat.

Intervju med Simon Hjortek

Kan du berätta lite om dig själv och din bakgrund som fotograf?

Jag är född och uppväxt i Dalarna och har ofta fastnat i långa dagdrömmar ända sedan jag var liten. Jag har alltid haft en slags visuell värld i huvudet som tagit sig olika uttryck. Men med fotograferandet så hittade jag ett medium som passade mig perfekt. Ett arbetssätt med högt till tak för att testa idéer och göra efterarbete. Jag älskar det tryckta formatet och tycker bilder gör sig så bra på vägg, helst i stora format. Tidigare har jag ställt ut mina verk på b la Liljevalchs Vårsalong och Fumes and Perfumes i Stuttgart. Jag är ofta lika intresserad av det rörliga som det stilla, så tidigare har jag arbetat mycket med musikvideor och dansfilm.

Hur ser din kreativa process ut från idé till färdig bild?

Ofta får jag en idé och ser en bild framför mig som är väldigt tydlig och färdig. Men sedan är det en lång process innan den färdigställs, där jag letar de platser, människor, objekt som behövs. Ibland bygger jag saker eller plockar isär saker som sedan sätts ihop till något nytt. Loppmarknader och second hand-butiker är ofta inspiration till projekt och det är också där oväntade saker dyker upp som öppnar upp möjligheter.

Vilken utrustning använder du dig av när du fotograferar och hur arbetar du med efterbehandling och redigering av dina bilder?

Jag arbetar bara digitalt. Jag tycker om möjligheterna det ger och utrymmet för experiment. Jag tycker om när det är enkelt så ofta använder jag bara en kamera med ett objektiv, som jag sällan byter.

Kan du beskriva en utmaning du stött på som fotograf och hur du övervann den?

Varje projekt har sina utmaningar, och är ett slags kluster av problemlösning. Jag brukar förbereda mig så gott det går men det dyker alltid upp något jag inte tänkt på. I ett projekt skulle jag ha en miljö gjord av 1300 ballonger. Jag förberedde med dubbla elektriska ballongpumpar, men glömde detaljen att de behöver ju knytas för hand. Det slutade med fin hjälp av vänner men vi fick alla stora blåsor på fingrarna.

"Kulören på en gammal orange mangel från 70-talet kan inspirera till en visuell värld och plötsligt dyker en bild eller bildserie upp som jag vill skapa."

Vilka fotografer beundrar du mest, och hur har de påverkat ditt arbete?

Det finns så många. Alla inspirerar på något sätt. Några exempel är Laura Makabresku, Evelyn Bencicova, Marek Wurfl, Maria Svarbova och Alex Stoddard.

Hur hittar du inspiration när du känner dig kreativt fastlåst?

Jag ser gamla långsamma filmer eller går på loppis. Kulören på en gammal orange mangel från 70-talet kan inspirera till en visuell värld och plötsligt dyker en bild eller bildserie upp som jag vill skapa. Jag inspireras mycket av det långsamma och blir inspirerad av svunnen tid, när saker var större och klossigare och allt inte var tillgängligt hela tiden utan gick i ett annat tempo.

Hur skulle du beskriva din personliga stil som fotograf?

Jag skulle kalla den drömsk, sval, avskalad och suggestiv. Jag tycker om när bilder kan vara enkla men samtidigt säga mycket. Att se det stora i det lilla.

Vad vill du förmedla med ditt skapande?

Jag vill inspirera andra att drömma sig in i världar och skapa. Jag vill också skapa något slags andrum i en värld av brus och stress. Det är viktigt att det långsamma får finnas.

Finns det något särskilt projekt eller bildserie som du är extra stolt över? Varför?

En serie jag gillar väldigt mycket är Catasphero, som nu finns med på Soposters med två motiv. Inspirationen bakom den är ansiktsblindhet. Jag har själv otroligt svårt att koppla folks ansikten ofta. På något sätt försvinner de i något slags myller. Pärlorna i bilderna representerar detta och bildar en slags skyddande barriär för personerna.

Har du något råd till aspirerande fotografer?

Bara kör! Haka inte upp dig på utrustning och prylar. Det är aldrig viktigt att ha de senaste prylarna. Du kan skapa lika bra med en 15 år gammal kamera, eller din mobil. Vad som är viktigt är vision, idéer och att använda ljus. Våga leka, testa och göra fel. Blir det bra så blir det bra, blir det dåligt så blir det dåligt. Oavsett så är det ett steg framåt.