
Lina Andersson är konstnären och formgivaren som låter hjärtat leda handen. I sitt kreativa universum ryms både grafisk form och känsloladdade posters – ofta med en ton av stillhet och djup, men alltid med ett varmt tilltal. Från den ljusa vindsvåningen hemma utanför Strängnäs skapar hon i gränslandet mellan struktur och intuition, med dottern Ilva som påminnelse om vad som verkligen spelar roll. Här berättar Lina om arbetsdagar som börjar med cappuccino och slutar med flow, om färger på fasader, intryck från 37 länder och vikten av att lämna plats i sina bilder – för andras tolkningar att få ta form.
Intervju med Lina Andersson
Kan du börja med att berätta lite om dig själv och hur din kreativa resa började?
Jag har alltid vetat att skapande var min grej – rita, skriva, forma, få struktur i det visuella. Samtidigt har jag haft en stark vilja att ta hand om andra, se människor. När jag i gymnasiet hörde talas om yrket art director klickade något på riktigt. Det där. Det vill jag bli. Jag läste vidare direkt efter gymnasiet och har nu jobbat i drygt 15 år med allt du kan tänka dig inom grafisk form.
Idag driver jag mitt eget företag – jag hjärtar – där jag kombinerar grafisk form med en egen webshop.
Som person är jag lugn, känslig och har nära till skratt. Jag ser livet från den ljusa sidan och uppskattar en god kopp kaffe, musik, konserter, choklad, skogspromenader, att resa, umgås med nära vänner och familj – och att vara kreativ tillsammans med min dotter, Ilva.
Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig – var befinner du dig, hur startar du, vad driver dig framåt?
Jag jobbar hemifrån, i en stor vindsvåning i ett gammalt hus, omgivet av natur och skrattande barn. Friheten att styra min egen tid är avgörande för mig – jag har lovat mig själv att aldrig mer stressa som jag gjorde som anställd.
En typisk arbetsdag börjar med en cappucino min man gör till mig. Musik i bakgrunden, och snart har jag glömt både tid och rum. Jag försvinner in i ett projekt – kanske en grafisk identitet eller en idé som växt sig fast i hjärtat. Jag älskar dagar utan möten, när jag kan skapa i lugn och ro. Andra dagar är mer flängiga – men det fina är att jag kan styra själv när jag är social.
Ilva hjälper mig att hitta balansen mellan arbetslust och liv – hon påminner mig om vad som verkligen är viktigt.
Vad brukar väcka din kreativitet och sätta i gång en ny idé hos dig?
Det kan vara något så enkelt som en känsla, en färg på en fasad eller något Ilva säger. Mina produkter bottnar ofta i något känslomässigt – ett försök att gestalta det vi bär på men inte alltid får plats för.
Att resa är också en stor inspirationskälla. Jag har hunnit besöka 37 länder – lika många som mina levda år. Vissa resor har varit äventyr, andra känslomässiga resor lika mycket som fysiska. Det har lärt mig att allt är tillfälligt – väder, humör, möten, utsikter. Men också att vissa saker stannar för alltid: minnen, dofter, känslor.
Och ibland är det viktigaste verktyget att koppla bort helt – idéerna hittar mig i duschen, i bilen eller mitt i en kanelbulle.
Använder du några särskilda tekniker eller verktyg när du jobbar – analogt, digitalt eller en blandning?
Ibland skissar jag på iPad, ibland med svart penna i ett block. Men oavsett börjar det mesta med att jag tänker och känner. Själva processen sker ofta i huvudet, långt innan jag sätter mig vid datorn. När jag väl gör det jobbar jag fokuserat och snabbt. Det är en balans mellan kontroll och känsla – struktur och flow.
Hur skulle du beskriva din konstnärliga stil för någon som aldrig sett dina verk?
Min stil är känslosam, enkel, ibland med glimten i ögat – men alltid ärlig. Jag jobbar med rena former, ofta i svartvitt eller dova, jordiga färger. Det finns ett slags lugn i uttrycket, även när det handlar om starka känslor. Jag gillar att lämna plats i bilderna – plats för betraktaren att fylla i med sina egna upplevelser.
Finns det återkommande teman eller element som du ofta återvänder till?
Ja – känslor, stora som små. Jag återkommer ofta till temat att få känna, att våga stå i det sköra. Mina produkter handlar ofta om just det: att vara modig nog att vara känslig. Jag inspireras mycket av barnets perspektiv – där nyfikenhet, lek och djup samexisterar.
När jag skapar grafiska identiteter djupdyker jag i varumärket och bygger därifrån. Även om uttrycken blir olika finns något genomgående i allt jag gör – men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Kanske kan du?
Har du någon personlig favorit bland dina verk – och vad är det som gör just det motivet speciellt
för dig?
“En dag i mitt hjärta” är en favorit. Den bär hela mitt kreativa driv i ett enda budskap. Den är också en känslomässig resa och ett visuellt verktyg för att reflektera över våra dagliga känslor. Jag gillar uttrycket, färgerna – och den betyder extra mycket eftersom den är ett samarbete mellan mig och min dotter Ilva, som också känner mycket. Känslor är en så stor del i att växa upp. Det är fint att få ge dem utrymme.
Förutom att skapa motiv för posters arbetar du som grafisk formgivare och kreativ allkonstnär under namnet
Jag Hjärtar. Du har lång erfarenhet av att forma varumärkens visuella uttryck – med både hjärta och finger -
toppskänsla. Med det i åtanke:
Vad tycker du är det viktigaste att få på plats för att en företagsprofil ska kännas trovärdig och håll -
bar över tid?
Att den känns genuin. Det syns direkt om något bara är ett skal. Jag tror på att börja inifrån – vad företaget står för, varför det finns – och låta det genomsyra allt från färgval till tonalitet.
Hur tänker du kring samspelet mellan logotyp, färg, typografi och tonalitet – vad är avgörande för
att få allt att hänga ihop?
Det handlar om balans. Varje del ska lyfta helheten utan att ta över. Jag låter alltid varumärkets personlighet styra – är det lekfullt? Stillsamt? Starkt? Då ska det synas i alla delar, från typsnitt till färger. Tonalitet är ofta det mest underskattade verktyget.
Vilka delar i processen tycker du företag ofta underskattar när det kommer till att ta fram en
visuell identitet?
Att våga vara personliga. Många strävar efter att se proffsiga ut – men glömmer att det också måste kännas. Det är där magin uppstår.
Och slutligen – vilka råd skulle du ge till unga konstnärer som vill fördjupa sig i sitt skapande?
Lyssna på din egen röst. På hjärtats röst. Den kanske viskar i början, men det är den som bär längst. Jämför dig inte för mycket – det är svårt, men nödvändigt. Våga gå vilse ibland – det är ofta där de mest oväntade idéerna väntar. Skapa det du själv saknar. Och framför allt: gör det du inte kan låta bli att göra.
LINAS FAVORIT
En dag i mitt hjärta Poster
Share
